Stark sportchef eller starka tränare?

Simon Bank skriver krönika och kritiserar att Djurgårdens Aral har sagt att sportcheferna bör få mer makt för att skapa kontinuitet eftersom tränare kan komma och gå. Jag förstår inte riktigt vad Bank är ute efter. Han jiddrar om hur det fungerat i andra länder och vad som hänt när man försökt förändra ledarstrukturen. Jag tycker det är överdrivet även om det kan ligga viss sanning bakom att man inte kan importera utländska ledarstrukturer utan problem.

I princip tror jag att klubbar behöver kontinuitet och trygghet för att lyckas på längre sikt. En stark och kunnig sportchef kan tillföra det. Men det kan också starka och kunniga tränare. Aral har fel när han tror att man kan ge en sportchef mer makt och så har man löst problemet. Sportchefen kan också sluta. Bank har fel när han skriver att det är farligt att undergräva de svenska tränarnas makt. De klarar sig med mindre makt för att göra sitt jobb. Bank ger också motexempel på tränare som han tycker är trogna och duktiga, men jag skulle kunna ge lika många namn där det inte fungerat med att ge dem tålamod eller där tränarna fått sluta eller själva slutat efter några framgångar (senast Rolle och Pehrsson).

Det handlar om att skapa värderingar i hela ledningsorganisationen som är beständiga. I det ingår vilken filosofi som ska råda på fotbollsplanen och om klubbens identitet på något sätt ligger i hur laget spelar, exempelvis som Bank nämner Bajens klacksparks-tankar. Bank har delvis rätt i att en spelmodell eller manual inte är en garanti för kontinuitet, men det är inte dåligt om det hjälper till att stödja värderingarna klubben har. Vi jämför med ett företag som har värderingen att man ska behandla alla anställda med respekt. Om det då införs en policy om att man ska hälsa på sina medarbetare när man kommer och lämnar jobbet så är det en policy (motsvarande spelmodell) som stöder värderingen om respekt för medarbetare.

En fotbollsklubb i Sverige har endast ett fåtal heltidsanställda ledare som operativt jobbar kring laget och klubben. Självklart är det av yttersta vikt att alla, särskilt när det är så pass få, då tror och arbetar efter värderingarna. Klubben ska endast anställa tränare som kan leva värderingarna, och för dem kommer det inte vara ett problem att följa en spelmodell som ändå går i linje med värderingarna eller att göra vissa avsteg och justera spelmodellen om den ändå går i samma linje som värderingarna. Mer konkret kan en spelmodell som går ut på offensiv passningsfotboll med individuell kreativitet i 4-3-3 av en tränare ersättas av offensiv passningsfotboll med individuell kreativitet i 4-4-2. På precis samma sätt anställer ett bra företag endast en VD som tror på värderingarna som företaget har. Han kommer inte ha några problem med att följa policyn om att ordentligt hälsa på medarbetarna, det kommer antagligen helt naturligt. Han kommer säkert vara allmänt trevlig mot alla medarbetare och kanske även bestämmer sig för att alltid vara med på eftemiddagsfikat och snacka med alla anställda, även om han någon gång glömmer att säga hej då när han lämnar jobbet.

Däremot går det illa när klubben som i sina värderingar tror på en offensiv fotboll byggd på individuell kreativitet anställer en tränare som tror på stabil defensiv, hårt jobb och säkert spel. Samma sak om klubben anställer en sportchef som inte kan leva värderingarna och börjar värva fel typ av spelare eller skissar på fel typ av grundspelmodell. Det går också dåligt för företaget som anställer en VD som inte vill hälsa på alla anställda utan tycker att det är bra med en ordentlig distans mellan chef och anställda.

Bank tar upp Nanne Bergstrand som exempel. Men det handlar inte bara om Nanne. De har enligt mig som grupp hittat gemensamma värderingar som alla i klubben kan arbeta efter under en längre tid. Nanne såklart, men också Svante som sportchef, samt spelarprofiler som Rydström och Wastå, och talanger som Elm-bröderna. De är småklubben från landet som gillar att jäklas med storstadslagen, och de gillar situationen. Utöver de har de värderingar om spelfilosofi, attityd och lagkänsla som de verkar vara väldigt medvetna om. Kalmar skulle inte vunnit guldet utan Nanne. Men de skulle nog inte vunnit det utan Svante heller. Och utan Svante skulle de kanske inte värvat Elm-bröderna heller. Och de skulle absolut inte vunnit det utan Rydström som varit med i alla år.


Slutklämmen är att det varken har med en stark sportchef eller en stark tränare att göra. Varje klubb och ledningsgrupp måste hitta sitt eget samarbete för att samarbeta. Det viktigaste för klubbarna för att få kontinuitet är att hitta rätt värderingar. En värdering som Djurgården arbetade med utåt under framångsåren var "Steget Före". Det kunde alla inom klubben förhålla sig till. Man kan säga att Djurgården misslyckades när de testade Jonevret som Manager eller att Aral är dum som försöker med en manual för spelmodell och en sportchef med mer makt, men även om det misslyckas lever de efter värderingen att vara steget före och då måste man våga experimentera i lagom mängd.

(Rätt) Värderingar ger Kontinuitet, Kontinuitet ger Framgång!

Relaterat: Sportbladet (Bank), Sportbladet, Sportbladet