Svenska modellen - fel väg?

Ännu en gång läste jag en bra artikel i Offside. Denna behandlade den svenska modellen med hård fysträning under vintermånaderna. Bland annat intervjuades Lasse Lagerbäck och jag regerar på hur han, och säkert många andra svenska tränare, ser på fotbollen.

Lasse pratar om att en fotbollsspelare i snitt endast har bollen i ca 45 sekunder under en match. Han nämner något exempel där Roland suttit och klockat en spelare under en specifik match och räknat till 33 sekunder. Helt sjukt att vi inte kommit längre tekniskt i en industri som omsätter miljarder varje år. Ska en förbundskapten behöva sitta med ett tidtagarur och klocka en utvald spelare för att samla in statistik? Låter som "tidtagarmännen" i Fords fabriker för hundra år sedan... Men det är ett sidospår. Tillbaka till tiden vid bollen.

Jag väljer att sammanfatta den nuvarande svenska modellen på följande sätt:
1. Vi har en lång vinter och dåliga förutsättningar för att spela fotboll halva året. Däremot kan vi bygga en grym fysik och arbeta ner motståndarna. Låt oss träna stenhård fysik (utan boll) i fyra av årets tolv månader.
2. Vi har en historik av bra lagsamarbete och moral, det passar bra att kombinera med grym fysik.
3. En spelare rör bollen så lite per match, ca 45 sekunder, så det viktigaste är att de övriga 92 minuterna optimeras. Det gör man bäst genom att bygga upp en fysik så att man orkar springa utan boll, möjligtvis också med taktisk organisation av laget.

Nu tänkte jag ifrågasätta denna modell som i princip är vedertagen i hela Sverige, både landslag, elitklubbar och amatörklubbar.

1. Förut kanske, men inte idag. Det byggs konstgräsplaner, många uppvärmda, runt om i Sverige. En del är till och med inomhus. Med en medveten strategi skulle detta förlopp kunna snabbas på, men det håller redan på att hända. Jag har själv spelat i amatörklubbar i Stockholm där vi tränat och spelat på bra gräsplaner hela vintern. Dessutom finns det möjlighet att ge fotbollen mer plats i inomhushallar där annat än fysik kan tränas. Det finns inte mycket bakom detta argument och det går att förändra situationen ytterligare.

2. Detta säger jag till och med själv ibland. Det ligger kanske en viss sanning i det, i varje fall att vi tror att detta är till vår fördel. Men vi har också en historia av bolltalanger, exempelvis våra första superstjärnor som Gren, Nordahl, Liedholm, Nacka, Magnusson etc. Idag är vår störste stjärna Zlatan - knappast modellen för en hårt arbetande och lojal spelare eller hur? Fler spelare kommer fram i Zlatans fotspår och jag är helt övertygad om att vi kommer att få se fler spelare med utländsk bakgrund i det svenska landslaget framöver. Framgångarna för IFK under 80-talet och senare i Champions League början av 90-talet hade möjligtvis ett element av fysiskt jobb och lagorganisation, men tiden hinner ikapp oss och motståndarna är också mer organiserade idag. Dessutom ska vi inte underskatta kvalitén på trupperna i svenska lag pre-Bosman. Stefan Rehn, Jesper Blomqvist, Andreas Andersson, Joacim Björklund, Håkan Mild, Stefan Pettersson, Magnus Erlingmark osv. Idel landslagsmän. Idag är det få allsvenska klubbar som kan stoltsera med mer än två landslagspelare, och särskilt inte ordinarie landslagsspelare. Nej, i princip ger detta en väldigt liten fördel om ens någon.

3. Här kommer det största feltänket. OK, en spelare har bara bollen i 45 sekunder. Då tänker svensk-tränaren att vi måste fokusera på spelet utan boll. Vad tror ni en portugisisk tränare säger? Jag tänker i varje fall så här. Om en spelare bara har bollen i 45 sekunder är det jäkligt viktigt att de sekunderna blir toppkvalité! Det får man genom teknik, passningsskicklighet och bra bollbehandling. Jag tänker också - hur kan man få en spelare att ha bollen mer än 45 sekunder? Jo just det, håll bollen inom laget. Med ett bollhållande spel kan du öka den tiden för alla dina spelare i laget. Säg att du går från 50-50 i bollinnehav (ehh, när hade Sverige det mot ett bra motstånd senast?!) till 60-40. Oj då, då har alla dina spelare ökat sitt bollinnehav med motsvarande 20% (Matematik: (60-50))/50). Då har spelarna i snitt bollen 55 sekunder istället. Hur uppnår man detta? Med taktik, organisation och inställning men också genom samma grundstenar som teknik, passningsskicklighet och bra bollbehandling. Sedär, med samma typ av träning kan man inte bara öka mängden tid varje spelare har vid bollen utan också utbilda spelaren i att maximera kvalitén i tiden vid bollen. Som bonus får motståndarna dessutom bollen mindre (typ de 33 sekunder som Roland klockat någon svensk till), får springa mer och kan göra mindre med bollen.

Jag är helt övertygad om att den svenska modellen är föråldrad och felaktig. De fystränare som allsvenska klubbarna plockar in kan visa på mätbara siffror och förbättringar, men de ger liten nytta. Jag tror de ger sin största nytta mentalt. I artikeln pratas det om att Djurgården introducerade tuffare fysträning och att det gav dem ett par framgångsrika år. Helt felaktigt. De vann visserligen matcher i slutminuterna för att de möjligtvis kände sig mentalt starkare och trodde att de var mycket bättre tränade, men framförallt hade de ett bollinnehav på minst 60% per match och till slut orkar inte motståndarna stå emot och släpper in mål på slutet. Och det spelet byggdes av spelskickliga mittfältare som Stefan Rehn och Kim Källström i kombination med en spelidé om att våga hålla bollen inom laget. Elfsborg gör idag ungefär samma sak. Det är inte tack vara friidrottaren Dagård som de är ett topplag, det är tack vare en spelidé om att kontrollera matcherna med bollen inom laget och tekniska mittfältare som Anders Svensson och Ishizaki.

Vad ska svenska lag träna på vintern? Ta in lagen inomhus. Träna på konstgräs eller i vanlig hall. Fram med bollarna och nöt teknik och passningsspel. Upprepa. Hitta sätt att mäta även det om ledningen måste kunna kvantifiera framgångarna, exempelvis genom att testa passningsprecision, snabbhet med boll, snabbhet i vändning etc. Mät i träningsmatcher hur mycket laget kan vårda bollen och slå kvalitétspassningar. De klubbar som har råd - åk utomlands lägre och träna med boll. (Läste om något skräckexempel där klubben åker till Sydafrika men lämnar bollarna hemma?! Helt sjukt). Självklart kan lagen springa lite mellan varven - helst med boll - i löpningsövningar som är fotbollsliknande och snarare syftar till snabbhet och som bygger en fysik där spelarna orkar göra fler maxlöpningar under en match.


I slutändan kmmer den sista mätningen att komma när lagen ser hur många poäng de tar i Allsvenskan och kanske i framtiden även i Europacuperna.

Fram med bollarna och nytänkande svenska tränare!

PS. Eller ta hit någon utländsk tränare med nya idéer...