Stark sportchef eller starka tränare?

Simon Bank skriver krönika och kritiserar att Djurgårdens Aral har sagt att sportcheferna bör få mer makt för att skapa kontinuitet eftersom tränare kan komma och gå. Jag förstår inte riktigt vad Bank är ute efter. Han jiddrar om hur det fungerat i andra länder och vad som hänt när man försökt förändra ledarstrukturen. Jag tycker det är överdrivet även om det kan ligga viss sanning bakom att man inte kan importera utländska ledarstrukturer utan problem.

I princip tror jag att klubbar behöver kontinuitet och trygghet för att lyckas på längre sikt. En stark och kunnig sportchef kan tillföra det. Men det kan också starka och kunniga tränare. Aral har fel när han tror att man kan ge en sportchef mer makt och så har man löst problemet. Sportchefen kan också sluta. Bank har fel när han skriver att det är farligt att undergräva de svenska tränarnas makt. De klarar sig med mindre makt för att göra sitt jobb. Bank ger också motexempel på tränare som han tycker är trogna och duktiga, men jag skulle kunna ge lika många namn där det inte fungerat med att ge dem tålamod eller där tränarna fått sluta eller själva slutat efter några framgångar (senast Rolle och Pehrsson).

Det handlar om att skapa värderingar i hela ledningsorganisationen som är beständiga. I det ingår vilken filosofi som ska råda på fotbollsplanen och om klubbens identitet på något sätt ligger i hur laget spelar, exempelvis som Bank nämner Bajens klacksparks-tankar. Bank har delvis rätt i att en spelmodell eller manual inte är en garanti för kontinuitet, men det är inte dåligt om det hjälper till att stödja värderingarna klubben har. Vi jämför med ett företag som har värderingen att man ska behandla alla anställda med respekt. Om det då införs en policy om att man ska hälsa på sina medarbetare när man kommer och lämnar jobbet så är det en policy (motsvarande spelmodell) som stöder värderingen om respekt för medarbetare.

En fotbollsklubb i Sverige har endast ett fåtal heltidsanställda ledare som operativt jobbar kring laget och klubben. Självklart är det av yttersta vikt att alla, särskilt när det är så pass få, då tror och arbetar efter värderingarna. Klubben ska endast anställa tränare som kan leva värderingarna, och för dem kommer det inte vara ett problem att följa en spelmodell som ändå går i linje med värderingarna eller att göra vissa avsteg och justera spelmodellen om den ändå går i samma linje som värderingarna. Mer konkret kan en spelmodell som går ut på offensiv passningsfotboll med individuell kreativitet i 4-3-3 av en tränare ersättas av offensiv passningsfotboll med individuell kreativitet i 4-4-2. På precis samma sätt anställer ett bra företag endast en VD som tror på värderingarna som företaget har. Han kommer inte ha några problem med att följa policyn om att ordentligt hälsa på medarbetarna, det kommer antagligen helt naturligt. Han kommer säkert vara allmänt trevlig mot alla medarbetare och kanske även bestämmer sig för att alltid vara med på eftemiddagsfikat och snacka med alla anställda, även om han någon gång glömmer att säga hej då när han lämnar jobbet.

Däremot går det illa när klubben som i sina värderingar tror på en offensiv fotboll byggd på individuell kreativitet anställer en tränare som tror på stabil defensiv, hårt jobb och säkert spel. Samma sak om klubben anställer en sportchef som inte kan leva värderingarna och börjar värva fel typ av spelare eller skissar på fel typ av grundspelmodell. Det går också dåligt för företaget som anställer en VD som inte vill hälsa på alla anställda utan tycker att det är bra med en ordentlig distans mellan chef och anställda.

Bank tar upp Nanne Bergstrand som exempel. Men det handlar inte bara om Nanne. De har enligt mig som grupp hittat gemensamma värderingar som alla i klubben kan arbeta efter under en längre tid. Nanne såklart, men också Svante som sportchef, samt spelarprofiler som Rydström och Wastå, och talanger som Elm-bröderna. De är småklubben från landet som gillar att jäklas med storstadslagen, och de gillar situationen. Utöver de har de värderingar om spelfilosofi, attityd och lagkänsla som de verkar vara väldigt medvetna om. Kalmar skulle inte vunnit guldet utan Nanne. Men de skulle nog inte vunnit det utan Svante heller. Och utan Svante skulle de kanske inte värvat Elm-bröderna heller. Och de skulle absolut inte vunnit det utan Rydström som varit med i alla år.


Slutklämmen är att det varken har med en stark sportchef eller en stark tränare att göra. Varje klubb och ledningsgrupp måste hitta sitt eget samarbete för att samarbeta. Det viktigaste för klubbarna för att få kontinuitet är att hitta rätt värderingar. En värdering som Djurgården arbetade med utåt under framångsåren var "Steget Före". Det kunde alla inom klubben förhålla sig till. Man kan säga att Djurgården misslyckades när de testade Jonevret som Manager eller att Aral är dum som försöker med en manual för spelmodell och en sportchef med mer makt, men även om det misslyckas lever de efter värderingen att vara steget före och då måste man våga experimentera i lagom mängd.

(Rätt) Värderingar ger Kontinuitet, Kontinuitet ger Framgång!

Relaterat: Sportbladet (Bank), Sportbladet, Sportbladet

Zlatan då? Kass i Europaspelet?

Det har varit mycket skriverier om att Zlatan inte avgör viktiga matcher osv. Man glömmer tydligen att han avgjorde ligan förra året med två mål i sista matchen. Ronaldo hade inte gjort mål på hela säsongen i Champions League och ändå pratas det mer om Zlatans måltorka.

Zlatan var Inters bäste spelare mot United. Men hans omgivning är för dålig och defensivt inriktad för att han ska få tillräckligt med målchanser eller passningsmöjligheter. Motståndarna, särskilt när de möter topplag, kan utan problem sätta två man på Zlatan utan att riskera något eftersom de andra spelarna i Inter inte håller kvalité samt inte heller anfaller tillräckligt ofta.

Håller du inte med? Är Ronaldo bättre? Nej, inte i matchen mot Inter. Ronaldo gjorde visserligen ett viktigt mål. Men det är två väldigt olika spelare med olika omgivningar. Jämför istället Zlatan med Berbatov som har samma roll i sitt lag, ett lag som dessutom är mycket bättre. Du kanske missade det, men Berbatov spelade hela matchen... Zlatan vann nästan varenda uppspel mot världens bästa backpar, höll bollen inom laget, skapade chanser och deltog i varenda anfall som Inter hade. Berbatov gjorde nästan ingenting och syntes knappt.

Relaterat: Sportbladet, Sportbladet, SvD, DN

Inter saknar toppklass

Har nyss sett United - Inter. Inte många lag åker hem med poäng från Old Trafford och ikväll var inget undantag. Inter bjöd upp till duglig dans, men det är väldigt tydligt att italienska ligan har tappat i status och klass. Inter är bäst i Serie A, men det är en total avsaknad av kreativitet på mittfältet. Att anfallsviljan och löpningarna saknas är ingen nyhet, så ska italienska lag tydligen spela av tradition. Men jag häpnar över hur det bästa laget i ligan kan spela utan kreativa mittfältare. Deras enda chans är att Zlatan hittar på något eller möjligtvis att anfallarkollegorna Adriano eller Balotelli lyckas skapar en chans på egen hand.

Jag har inget emot spelare som Cambiasso och Zanetti. Tvärt om är de väldigt duktiga defensiva spelare. Men det är en sorg att Stankovic ska vara den kreativa mittfältaren. När gjorde han senast något kreativt? Han är en bra passningsspelare och har ett bra skott. Punkt. Duglig. Och när Mourinho ska kasta in det kreativa han har så kommer pensionären Figo in. Sorgligt.

Zlatan bär helt ensam fram allt kreativt och offensivt som händer i Inter. Många andra italienska lag har liknande upplägg där en eller två spelare ska göra allt det kreativa (Kaka/Pato, Totti/Vucevic osv).

Detta är inte Mourinhos fel. Det saknas pengar i Serie A. De kan inte konkurrera med andra länder längre. Ligan har tappat i status och endast ett fåtal spelare söker sig dit.

Finns det några toppspelare i Inter då? Ja det gör det. Zlatan håller toppklass, inget snack. Cambiasso är en väldigt duktig och hårt arbetande mittfältare som gör mer för sitt lag än man kanske lägger märke till. Det sjuka är att han blivit viktig med avgörande passningar. Och Cesar i målet är i toppform och duktig. Materazzi är en något svajig men bra back. Annars är det väldigt mediokert i laget. Ändå är de bäst i Italien...

Relaterat: Sportbladet, DN, SvD

Bäste managern?

Mourinho får väldigt mycket plats i media och han gillar det uppenbarligen genom att sticka ut hakan i princip så ofta han kan. Samtidigt kan man inte ta ifrån honom att han är en otroligt framgångsrik manager. I och med mötet i Champions League har han och Sir Alex passat på att hylla varandra en del, och det är ju ett tecken på ömsesidig respekt.

Det är inget snack om att Mourinho är en mycket kunnig och skicklig manager. Min egen åsikt är att den viktgaste framgångsfaktor för framgångsrika managers är valet av klubb. Det är i klubben och dess resurser som de får förutsättningar att göra ett bra jobb. Det krävs stor skicklighet för att nå till toppen, men väl där klarar de som kan välja rätt storklubbar bäst. En del managers passar nog inte heller i storklubbar, trots att de egentligen är skickligare managers.

Relaterat: Sportbladet

Spännande Guti-statistik

Fotbollskanalen redovisar statistik för hur dåligt det går för Real Madrid när Guti startar. Otroligt spännande och det vore intressant att följa upp fler spelare i andra lag på motsvarande sätt. Om man ser till ett fåtal matcher kan det naturligtvis bli väldigt missvisande, men när det gäller över fler än 10 matcher börjar det bli en tydlig signal om hur laget fungerar med den spelaren i laget. Undrar om managers redan följer upp sitt eget lag på liknande sätt?