Mer egna fotbollstankar utlovas

Jag har gjort ett uppehåll från bloggandet ett tag. Kände att jag inte riktigt hamnat rätt med bloggandet. Det blev för mycket reflektioner om vad som hände i fotbollsvärlden och för lite egna självständiga tankar. Min ambition är att framöver fortsätta reflektera en del över nyheter och händelser i fotbollen, men addera mer fristående tankar om fotboll. Återstår att se hur det går med de ambitionerna...

Zlatan överraskar mig

Jag måste erkänna att jag inte trodde att Zlatan skulle passa in i Barcelonas spelstil så pass bra som han gör. Lägg åt sidan att han gjort fem mål och är en succé ur det perspektivet.

Med Zlatan får de mindre djupledslöpningar än med Etoo, men de får uppenbarligen mer spelskicklighet och framförallt en styrka som de saknat tidigare. De matcher jag har sett har Keita spelat på mitten i en offensivare roll än tidigare och han springer ofta i djupled från mittfältet. Misstänker att Pep på det sättet kompenserar för att Zlatan gärna möter bollen.

Zlatan tillför också en tyngd och styrka i luften som de tidigare saknat helt i laget. De körde för någon vecka sedan en frisparksvariant där de istället för att skjuta, som de gjort de senaste åren, spelade ut till Messi på kanten som direkt lyfte in bollen till Zlatan på bortre stolpen. Zlatan nickade turligt in bollen via försvararen. Men min poäng är att de aldrig hade kört en sådan variant utan Zlatan på planen och på flera sätt tillför han nya möjligheter för Barcelona, utan att de ännu så länge lider nämnvärt av att de saknar djupledslöpningarna från Etoo.

Relaterat: Sportbladet

Underligt att de inte hugger på Berg

Jag tillhör egentligen inte dem som tycker att man måste köpa allt som gör mål i ett mästerskap. Det har kastats bort många miljoner på spelare som har haft flyt en period. Vår egen Berg levererade verkligen under U21. Han överglänste många andra etablerade stjärnor i etablerade storklubbar. Och framförallt har han levererat i många månader i sträck - U21 var bara grädden på moset så att säga.

Ändå tvekar tydlige toppklubbarna. Hamburg verkar vara hetast. Det är ett kliv framåt, men ha förtjänar mer. Skönt att läsa att Fulham skickat ett fax :) Snacka om att det är så 1992 att försöka värva en spelare på det sättet. Varför inte dra ett mejl och vara lite hi-tech i varje fall?

Hoppas att Marcus hittar en bra klubb. Å andra sidan är det nog inte helt kass att vara kvar och fortsätta göra mål i Gronigen ett år till eller.

Relaterat: Sportbladet

Ljungberg äger i USA

Det har rapporterats lite om hur det går för Freddie, men det har inte bara varit goda nyheter. Men fansen verkar i varje fall gilla honom och det är ju roligt.

Relaterat: Sportbladet

Ekonomi ger resultat?

Ger bra ekonomi goda resultat, eller ger goda resultat bra ekonomi?

Läser en artikel i Sportbladet om Allsvenska klubbarnas ekonomi. Noterar att det inte skiljer särskilt mycket på serietabellen och tabellen över klubbarna med störst eget kapital.

EGET KAPITAL
Malmö 112
Kalmar 46
Elfsborg 36
Halmstad 35
Göteborg 21
AIK 18

ALLSVENSKAN
Göteborg
Helsingborg
AIK
Malmö
Elfsborg
Halmstad

Ena undataget är Helsingborg som ligger sist i kapitalligan, men gjorde femte bästa ekonomiska resultatet förra året. Andra undantaget är Kalmar som ligger bra till ekonomiskt, men släpar i serien. Å andra sidan vann Kalmar SM-guld förra året.

Här är bottengängen:
EGET KAPITAL
Ljungskile 3
Örebro 3
Sundsvall 2
Norrköping 1
Djurgården 1
Trelleborg 0,2
Helsingborg 0

Helsingborg nämnde jag tidigae. Örebro ser ut att bli ett stabilt mittenlag även i år, annars är det tre lag som åkt ur Allsvenskan förra året samt Djurgården och Trelleborg som ligger i undre delen av serietabellen.

Att det finns en relation mellan ekonomi och sportsligt resultat kände vi alla till, men att sambandet var så pass tydligt är ganska intressant. Svaret på inledande frågan är inte enkelt och säkerligen unikt för varje klubb, det tänker jag inte försöka besvara i detta inlägg...

Relaterat: Sportbladet

Zlatan till en toppklubb

Jag har tidiagre beklagat mig över kvalitén på Serie A och serieledarna Inter. Står stenhårt fast vid den kritiken, de håller inte hög kvalié. Zlatan bör snarast lämna ligan och gå till en hetare liga. Där får han också större möjlighet att vinna Champions League än om han stannar kvar i Inter. Jag förstår att Mourinho kämpar hårt för att behålla Zlatan, det är ju den enda offensive spelaren i hans lag som håller riktigt hög toppklass. Och som det diskuterades på senaste Fotbollskväll, om Zlatan går är det en risk att hela ligan tappar ännu mer status. Tänk om både Zlatan och Kaka lämnar ligan, vad finns det då kvar? Nej, Serie A ser all ut att bli en andra klassens liga i nivå med franska och tyska ligorna. De är dessutom konservativa, har svårt att utveckla sin fotboll och hänga med i det internationella spelet. En defensiv fotboll kan vinna turneringar, men det vinner inte supporters och TV-tittare och där tappar de snabbt mot Premier League och Primera.

Ska Zlatan då välja Barca? Eller Real? Eller någon annan spansk klubb? Eller Premier League? Jag har svårt att placera honom.

Barcelona?
Barca spelar en fotboll som är något för snabb för Zlatans stil. Etoo har en snabbhet i djupet som Zlatan saknar och näst i kö för en central plats står Henry med en liknande snabbhet. På kanten skulle Zlatan inte trivas och det finns en risk att han skulle hamna där. Jag tror inte Barca är beredda att förändra sin spelstil för att de värvar Zlatan.

Real Madrid?
Före de värvade Huntelaar hade det varit ett givet val. De är enligt mig ett bättre val än Barca då de gärna använder sig av en starkare central forward. De kan även spela med en släpande forward och har rent generellt bytt spelmodell några gånger senaste åren, där Barca är mycket mer konservativa. Real är ett bättre val för Zlatan än Barca. Här konkurrerar han huvudsakligen med Huntelaar, men tränaren kan säkert hitta sätt att spela med båda samtidigt.

Annat spanskt?
Varför inte Sevilla, Valenca eller Villareal? Nja, Sevilla spelar nog inte Kanote och Zlatan samtidigt, men generellt skulle alla älska att ha Zlatan i laget. Här blir det mycket speltid och bra fotboll, men Zlatan vill vinna mycket och det gör inte dessa klubbar. Men min bedömning är att de här lagen har en minst lika god chans att vinna i Europa som Inter...

Chelsea?
Skulle fungera, men får svårt att peta Drogba. Men kanske kan tränaren spela med två forwards. Tänk vad sjukt jobbigt för motståndarnas försvar att möta Drogba och Zlatan.

Arsenal?
Wenger väljer nog spelare mycket baserat på deras karaktär, men här skulle Zlatan kunna bli en stor stjärna och vinna mycket. Adebayor är bra, men inte lika vass som Zlatan. Bentdner är långt ifrån Zlatans kvalité och har ändå fått spela mycket. Arsenal är inte grymt starka på forwardssidan.

Man U?
Här ska han peta Berbatov och det tror jag han gör, men skillnaden är inte tillräckligt stor för att Sir Alex ska investera.


Jag tror tyvärr att han stannar i Inter ett år till. Men om det börjar röra på sig med spelare i Europa eller dyker upp skador på sjärnforwards kan det hända något. Det vore fantasiskt att få se honom i Real Madrid till nästa år.


Relaterat: Sportbladet, Sportbladet

Svenska modellen - fel väg?

Ännu en gång läste jag en bra artikel i Offside. Denna behandlade den svenska modellen med hård fysträning under vintermånaderna. Bland annat intervjuades Lasse Lagerbäck och jag regerar på hur han, och säkert många andra svenska tränare, ser på fotbollen.

Lasse pratar om att en fotbollsspelare i snitt endast har bollen i ca 45 sekunder under en match. Han nämner något exempel där Roland suttit och klockat en spelare under en specifik match och räknat till 33 sekunder. Helt sjukt att vi inte kommit längre tekniskt i en industri som omsätter miljarder varje år. Ska en förbundskapten behöva sitta med ett tidtagarur och klocka en utvald spelare för att samla in statistik? Låter som "tidtagarmännen" i Fords fabriker för hundra år sedan... Men det är ett sidospår. Tillbaka till tiden vid bollen.

Jag väljer att sammanfatta den nuvarande svenska modellen på följande sätt:
1. Vi har en lång vinter och dåliga förutsättningar för att spela fotboll halva året. Däremot kan vi bygga en grym fysik och arbeta ner motståndarna. Låt oss träna stenhård fysik (utan boll) i fyra av årets tolv månader.
2. Vi har en historik av bra lagsamarbete och moral, det passar bra att kombinera med grym fysik.
3. En spelare rör bollen så lite per match, ca 45 sekunder, så det viktigaste är att de övriga 92 minuterna optimeras. Det gör man bäst genom att bygga upp en fysik så att man orkar springa utan boll, möjligtvis också med taktisk organisation av laget.

Nu tänkte jag ifrågasätta denna modell som i princip är vedertagen i hela Sverige, både landslag, elitklubbar och amatörklubbar.

1. Förut kanske, men inte idag. Det byggs konstgräsplaner, många uppvärmda, runt om i Sverige. En del är till och med inomhus. Med en medveten strategi skulle detta förlopp kunna snabbas på, men det håller redan på att hända. Jag har själv spelat i amatörklubbar i Stockholm där vi tränat och spelat på bra gräsplaner hela vintern. Dessutom finns det möjlighet att ge fotbollen mer plats i inomhushallar där annat än fysik kan tränas. Det finns inte mycket bakom detta argument och det går att förändra situationen ytterligare.

2. Detta säger jag till och med själv ibland. Det ligger kanske en viss sanning i det, i varje fall att vi tror att detta är till vår fördel. Men vi har också en historia av bolltalanger, exempelvis våra första superstjärnor som Gren, Nordahl, Liedholm, Nacka, Magnusson etc. Idag är vår störste stjärna Zlatan - knappast modellen för en hårt arbetande och lojal spelare eller hur? Fler spelare kommer fram i Zlatans fotspår och jag är helt övertygad om att vi kommer att få se fler spelare med utländsk bakgrund i det svenska landslaget framöver. Framgångarna för IFK under 80-talet och senare i Champions League början av 90-talet hade möjligtvis ett element av fysiskt jobb och lagorganisation, men tiden hinner ikapp oss och motståndarna är också mer organiserade idag. Dessutom ska vi inte underskatta kvalitén på trupperna i svenska lag pre-Bosman. Stefan Rehn, Jesper Blomqvist, Andreas Andersson, Joacim Björklund, Håkan Mild, Stefan Pettersson, Magnus Erlingmark osv. Idel landslagsmän. Idag är det få allsvenska klubbar som kan stoltsera med mer än två landslagspelare, och särskilt inte ordinarie landslagsspelare. Nej, i princip ger detta en väldigt liten fördel om ens någon.

3. Här kommer det största feltänket. OK, en spelare har bara bollen i 45 sekunder. Då tänker svensk-tränaren att vi måste fokusera på spelet utan boll. Vad tror ni en portugisisk tränare säger? Jag tänker i varje fall så här. Om en spelare bara har bollen i 45 sekunder är det jäkligt viktigt att de sekunderna blir toppkvalité! Det får man genom teknik, passningsskicklighet och bra bollbehandling. Jag tänker också - hur kan man få en spelare att ha bollen mer än 45 sekunder? Jo just det, håll bollen inom laget. Med ett bollhållande spel kan du öka den tiden för alla dina spelare i laget. Säg att du går från 50-50 i bollinnehav (ehh, när hade Sverige det mot ett bra motstånd senast?!) till 60-40. Oj då, då har alla dina spelare ökat sitt bollinnehav med motsvarande 20% (Matematik: (60-50))/50). Då har spelarna i snitt bollen 55 sekunder istället. Hur uppnår man detta? Med taktik, organisation och inställning men också genom samma grundstenar som teknik, passningsskicklighet och bra bollbehandling. Sedär, med samma typ av träning kan man inte bara öka mängden tid varje spelare har vid bollen utan också utbilda spelaren i att maximera kvalitén i tiden vid bollen. Som bonus får motståndarna dessutom bollen mindre (typ de 33 sekunder som Roland klockat någon svensk till), får springa mer och kan göra mindre med bollen.

Jag är helt övertygad om att den svenska modellen är föråldrad och felaktig. De fystränare som allsvenska klubbarna plockar in kan visa på mätbara siffror och förbättringar, men de ger liten nytta. Jag tror de ger sin största nytta mentalt. I artikeln pratas det om att Djurgården introducerade tuffare fysträning och att det gav dem ett par framgångsrika år. Helt felaktigt. De vann visserligen matcher i slutminuterna för att de möjligtvis kände sig mentalt starkare och trodde att de var mycket bättre tränade, men framförallt hade de ett bollinnehav på minst 60% per match och till slut orkar inte motståndarna stå emot och släpper in mål på slutet. Och det spelet byggdes av spelskickliga mittfältare som Stefan Rehn och Kim Källström i kombination med en spelidé om att våga hålla bollen inom laget. Elfsborg gör idag ungefär samma sak. Det är inte tack vara friidrottaren Dagård som de är ett topplag, det är tack vare en spelidé om att kontrollera matcherna med bollen inom laget och tekniska mittfältare som Anders Svensson och Ishizaki.

Vad ska svenska lag träna på vintern? Ta in lagen inomhus. Träna på konstgräs eller i vanlig hall. Fram med bollarna och nöt teknik och passningsspel. Upprepa. Hitta sätt att mäta även det om ledningen måste kunna kvantifiera framgångarna, exempelvis genom att testa passningsprecision, snabbhet med boll, snabbhet i vändning etc. Mät i träningsmatcher hur mycket laget kan vårda bollen och slå kvalitétspassningar. De klubbar som har råd - åk utomlands lägre och träna med boll. (Läste om något skräckexempel där klubben åker till Sydafrika men lämnar bollarna hemma?! Helt sjukt). Självklart kan lagen springa lite mellan varven - helst med boll - i löpningsövningar som är fotbollsliknande och snarare syftar till snabbhet och som bygger en fysik där spelarna orkar göra fler maxlöpningar under en match.


I slutändan kmmer den sista mätningen att komma när lagen ser hur många poäng de tar i Allsvenskan och kanske i framtiden även i Europacuperna.

Fram med bollarna och nytänkande svenska tränare!

PS. Eller ta hit någon utländsk tränare med nya idéer...

Stark sportchef eller starka tränare?

Simon Bank skriver krönika och kritiserar att Djurgårdens Aral har sagt att sportcheferna bör få mer makt för att skapa kontinuitet eftersom tränare kan komma och gå. Jag förstår inte riktigt vad Bank är ute efter. Han jiddrar om hur det fungerat i andra länder och vad som hänt när man försökt förändra ledarstrukturen. Jag tycker det är överdrivet även om det kan ligga viss sanning bakom att man inte kan importera utländska ledarstrukturer utan problem.

I princip tror jag att klubbar behöver kontinuitet och trygghet för att lyckas på längre sikt. En stark och kunnig sportchef kan tillföra det. Men det kan också starka och kunniga tränare. Aral har fel när han tror att man kan ge en sportchef mer makt och så har man löst problemet. Sportchefen kan också sluta. Bank har fel när han skriver att det är farligt att undergräva de svenska tränarnas makt. De klarar sig med mindre makt för att göra sitt jobb. Bank ger också motexempel på tränare som han tycker är trogna och duktiga, men jag skulle kunna ge lika många namn där det inte fungerat med att ge dem tålamod eller där tränarna fått sluta eller själva slutat efter några framgångar (senast Rolle och Pehrsson).

Det handlar om att skapa värderingar i hela ledningsorganisationen som är beständiga. I det ingår vilken filosofi som ska råda på fotbollsplanen och om klubbens identitet på något sätt ligger i hur laget spelar, exempelvis som Bank nämner Bajens klacksparks-tankar. Bank har delvis rätt i att en spelmodell eller manual inte är en garanti för kontinuitet, men det är inte dåligt om det hjälper till att stödja värderingarna klubben har. Vi jämför med ett företag som har värderingen att man ska behandla alla anställda med respekt. Om det då införs en policy om att man ska hälsa på sina medarbetare när man kommer och lämnar jobbet så är det en policy (motsvarande spelmodell) som stöder värderingen om respekt för medarbetare.

En fotbollsklubb i Sverige har endast ett fåtal heltidsanställda ledare som operativt jobbar kring laget och klubben. Självklart är det av yttersta vikt att alla, särskilt när det är så pass få, då tror och arbetar efter värderingarna. Klubben ska endast anställa tränare som kan leva värderingarna, och för dem kommer det inte vara ett problem att följa en spelmodell som ändå går i linje med värderingarna eller att göra vissa avsteg och justera spelmodellen om den ändå går i samma linje som värderingarna. Mer konkret kan en spelmodell som går ut på offensiv passningsfotboll med individuell kreativitet i 4-3-3 av en tränare ersättas av offensiv passningsfotboll med individuell kreativitet i 4-4-2. På precis samma sätt anställer ett bra företag endast en VD som tror på värderingarna som företaget har. Han kommer inte ha några problem med att följa policyn om att ordentligt hälsa på medarbetarna, det kommer antagligen helt naturligt. Han kommer säkert vara allmänt trevlig mot alla medarbetare och kanske även bestämmer sig för att alltid vara med på eftemiddagsfikat och snacka med alla anställda, även om han någon gång glömmer att säga hej då när han lämnar jobbet.

Däremot går det illa när klubben som i sina värderingar tror på en offensiv fotboll byggd på individuell kreativitet anställer en tränare som tror på stabil defensiv, hårt jobb och säkert spel. Samma sak om klubben anställer en sportchef som inte kan leva värderingarna och börjar värva fel typ av spelare eller skissar på fel typ av grundspelmodell. Det går också dåligt för företaget som anställer en VD som inte vill hälsa på alla anställda utan tycker att det är bra med en ordentlig distans mellan chef och anställda.

Bank tar upp Nanne Bergstrand som exempel. Men det handlar inte bara om Nanne. De har enligt mig som grupp hittat gemensamma värderingar som alla i klubben kan arbeta efter under en längre tid. Nanne såklart, men också Svante som sportchef, samt spelarprofiler som Rydström och Wastå, och talanger som Elm-bröderna. De är småklubben från landet som gillar att jäklas med storstadslagen, och de gillar situationen. Utöver de har de värderingar om spelfilosofi, attityd och lagkänsla som de verkar vara väldigt medvetna om. Kalmar skulle inte vunnit guldet utan Nanne. Men de skulle nog inte vunnit det utan Svante heller. Och utan Svante skulle de kanske inte värvat Elm-bröderna heller. Och de skulle absolut inte vunnit det utan Rydström som varit med i alla år.


Slutklämmen är att det varken har med en stark sportchef eller en stark tränare att göra. Varje klubb och ledningsgrupp måste hitta sitt eget samarbete för att samarbeta. Det viktigaste för klubbarna för att få kontinuitet är att hitta rätt värderingar. En värdering som Djurgården arbetade med utåt under framångsåren var "Steget Före". Det kunde alla inom klubben förhålla sig till. Man kan säga att Djurgården misslyckades när de testade Jonevret som Manager eller att Aral är dum som försöker med en manual för spelmodell och en sportchef med mer makt, men även om det misslyckas lever de efter värderingen att vara steget före och då måste man våga experimentera i lagom mängd.

(Rätt) Värderingar ger Kontinuitet, Kontinuitet ger Framgång!

Relaterat: Sportbladet (Bank), Sportbladet, Sportbladet

Zlatan då? Kass i Europaspelet?

Det har varit mycket skriverier om att Zlatan inte avgör viktiga matcher osv. Man glömmer tydligen att han avgjorde ligan förra året med två mål i sista matchen. Ronaldo hade inte gjort mål på hela säsongen i Champions League och ändå pratas det mer om Zlatans måltorka.

Zlatan var Inters bäste spelare mot United. Men hans omgivning är för dålig och defensivt inriktad för att han ska få tillräckligt med målchanser eller passningsmöjligheter. Motståndarna, särskilt när de möter topplag, kan utan problem sätta två man på Zlatan utan att riskera något eftersom de andra spelarna i Inter inte håller kvalité samt inte heller anfaller tillräckligt ofta.

Håller du inte med? Är Ronaldo bättre? Nej, inte i matchen mot Inter. Ronaldo gjorde visserligen ett viktigt mål. Men det är två väldigt olika spelare med olika omgivningar. Jämför istället Zlatan med Berbatov som har samma roll i sitt lag, ett lag som dessutom är mycket bättre. Du kanske missade det, men Berbatov spelade hela matchen... Zlatan vann nästan varenda uppspel mot världens bästa backpar, höll bollen inom laget, skapade chanser och deltog i varenda anfall som Inter hade. Berbatov gjorde nästan ingenting och syntes knappt.

Relaterat: Sportbladet, Sportbladet, SvD, DN

Inter saknar toppklass

Har nyss sett United - Inter. Inte många lag åker hem med poäng från Old Trafford och ikväll var inget undantag. Inter bjöd upp till duglig dans, men det är väldigt tydligt att italienska ligan har tappat i status och klass. Inter är bäst i Serie A, men det är en total avsaknad av kreativitet på mittfältet. Att anfallsviljan och löpningarna saknas är ingen nyhet, så ska italienska lag tydligen spela av tradition. Men jag häpnar över hur det bästa laget i ligan kan spela utan kreativa mittfältare. Deras enda chans är att Zlatan hittar på något eller möjligtvis att anfallarkollegorna Adriano eller Balotelli lyckas skapar en chans på egen hand.

Jag har inget emot spelare som Cambiasso och Zanetti. Tvärt om är de väldigt duktiga defensiva spelare. Men det är en sorg att Stankovic ska vara den kreativa mittfältaren. När gjorde han senast något kreativt? Han är en bra passningsspelare och har ett bra skott. Punkt. Duglig. Och när Mourinho ska kasta in det kreativa han har så kommer pensionären Figo in. Sorgligt.

Zlatan bär helt ensam fram allt kreativt och offensivt som händer i Inter. Många andra italienska lag har liknande upplägg där en eller två spelare ska göra allt det kreativa (Kaka/Pato, Totti/Vucevic osv).

Detta är inte Mourinhos fel. Det saknas pengar i Serie A. De kan inte konkurrera med andra länder längre. Ligan har tappat i status och endast ett fåtal spelare söker sig dit.

Finns det några toppspelare i Inter då? Ja det gör det. Zlatan håller toppklass, inget snack. Cambiasso är en väldigt duktig och hårt arbetande mittfältare som gör mer för sitt lag än man kanske lägger märke till. Det sjuka är att han blivit viktig med avgörande passningar. Och Cesar i målet är i toppform och duktig. Materazzi är en något svajig men bra back. Annars är det väldigt mediokert i laget. Ändå är de bäst i Italien...

Relaterat: Sportbladet, DN, SvD

Bäste managern?

Mourinho får väldigt mycket plats i media och han gillar det uppenbarligen genom att sticka ut hakan i princip så ofta han kan. Samtidigt kan man inte ta ifrån honom att han är en otroligt framgångsrik manager. I och med mötet i Champions League har han och Sir Alex passat på att hylla varandra en del, och det är ju ett tecken på ömsesidig respekt.

Det är inget snack om att Mourinho är en mycket kunnig och skicklig manager. Min egen åsikt är att den viktgaste framgångsfaktor för framgångsrika managers är valet av klubb. Det är i klubben och dess resurser som de får förutsättningar att göra ett bra jobb. Det krävs stor skicklighet för att nå till toppen, men väl där klarar de som kan välja rätt storklubbar bäst. En del managers passar nog inte heller i storklubbar, trots att de egentligen är skickligare managers.

Relaterat: Sportbladet

Spännande Guti-statistik

Fotbollskanalen redovisar statistik för hur dåligt det går för Real Madrid när Guti startar. Otroligt spännande och det vore intressant att följa upp fler spelare i andra lag på motsvarande sätt. Om man ser till ett fåtal matcher kan det naturligtvis bli väldigt missvisande, men när det gäller över fler än 10 matcher börjar det bli en tydlig signal om hur laget fungerar med den spelaren i laget. Undrar om managers redan följer upp sitt eget lag på liknande sätt?

Dags att modernisera fotbollsreglerna

Läste en artikel i Sportbladet gällande ett domarmöte där nya regler för fotbollen ska diskuteras. Nu var tydligen kortare utvisningar ett av förslagen.

Fotbollen har lång tradition och är konservativ. Jag tycker absolut att det borde testas fler nya regler. Laborerande med olika förlängningsformer har genomförts under de senaste decennierna. Offsideregeln har också justerats något, bland annat att man får vara i linje utan att vara offside. Den absolut mest dramatiska regeländringen som genomförts som jag kan minnas är att förbjuda bakåtpassningar till målvakter. När den regeln infördes var det ett väldig liv och det förändrade verkligen fotbollen. Till det bättre! Damma av en gammal TV-sändning av en fotbollsmatch före regeln infördes får du se...

Några förslag från mig:

Förbjud målvakten att använda händerna vid alla typer av bakåtpassningar.
Avskaffa möjligheten att nicka och brösta hem bollen till målvakten. Det kommer skapa fler målchanser och det är roligare för publiken.

Avskaffa avstängning för accumulerade gula kort.
Det är idiotiskt att bestraffningen för en relativt grov förseelse drabbar laget i en annan match mot en annan motståndare. Det kan i vissa fall vara en nackdel att en motståndare får en spelare avstängd för ett gult kort om de i nästa omgång ska möta din värsta konkurrent.

Fem minuters utvisning för gult kort.
Korta utvisningar fungerar i bland annat ishockey, handboll och bandy. Självklart skulle det också fungera i fotboll.

Tillåt fem byten per match, samt återinbyte av utbytt spelare.
Det ger tränarna mer taktisk flexibilitet. Fler spelare kan få speltid. Möjligheten för yngre spelare att få en chans ökar. Ett byte blir inte lika avgörande och en utbytt spelare kan komma in på planen igen.

Väldigt få andra stora sporter har en sådan begränsning i antalet byten som fotboll. Ishockey och handboll har helt fria byten. Amerikansk fotboll byter ut hela lag och har special teams. I lägre divisioner i Sverige är det tillåtet och fungerar bra. I de sporterna och i lägre divisioner blir det inte heller "sönderryckt" som man gärna säger att det blir i landskamper när det görs många byten. Jag förespråkar inte (ännu) fria byten, men fler byten än idag borde vara tillåtet.

Relaterat: Sportbladet, Banks krönika

Landslagets framtida defensiva dymamo?

Rasmus Lindgren ha inte testas särskilt mycket i landslaget. Han är dock stabil i Ajax och spelar i en duglig liga varje vecka kryddat med en del Europa-cuper. I Holland utvecklar han säkerligen ett bra passningsspel och det är allt mer viktigt för den defensiva mittfältsrollen. Tobbe är, givet att han är skadefri och att han kommer tillbaka ordentligt från sina skador, förstavalet som defensiv mittfältare i dagsläget. Men Rasmus är yngre och en spelare att börja skola in för framtiden. Kan själv inte komma på någon annan svensk som kan tänkas ta den rollen när Tobbe är borta eller om några år slutar i landslaget. Sidleds-Danne fungerar bra i många matcher, men han är äldre och slutar troligtvis snart i landslaget.

Kul också att Kennedy får speltid och leverar i Ajax igen. Har dock svårt att se att han framöver kommer ha en framträdande roll i landslaget, även om det kan bli några förtjänta matcher eller inhopp kommande åren.

Relaterat: Sportbladet

Raul - en taktikers dröm

Raul är mycket imponerande. Han är en duktig spelare och har nu slagit målrekord. Debut som 17åring och han spelar fortfarande på hög nivå, även om jag kan hålla med om att ha har passerat zenit i sin karriär.

Men det som imponerar mest med Raul är hans arbetskapacitet genom hela matcherna och hans förmåga att starta försvarsspelet tidigt. Sådana egenskaper gör laget bättre, medspelarna bättre och att laget vinner fler matcher men hyllas sällan eftersom de oftast sker i det fördolda eller där bollen för stunden inte befinner sig. Henke är en spelare som tar en liknande roll i vårt landslag, men Raul är snäppet vassare.

Nu blir Raul hyllad för att han är målkung i Real och det är med all rätta. Men han borde egentligen vara lika hyllad för sin förmåga att ta taktiska instruktioner och göra rätt laginsats i match efter match år efter år.

Relaterat: Sportbladet

Vad hände med landslagets nya taktik?

Senaste landskampen var trevlig på det sättet att vi hade ett ovanligt offensivt mittfält, vi gjorde mål och vann dessutom en träningsmatch (!). Men vad har hänt med allt snack om 3-5-2- Det tyckte jag var väldigt stimulerande, men det har helt dött ut. Jag kan tänkta mig att 4-4-2 fungerar bäst i kommande match mot Portugal, men mot flera andra länder kan det vara en mycket användbar formation med tanke på vårt spelarmaterial.

Holländarna fortsätter imponera

Mycket roligt att våra svenskar i Holland fortsätter att prestera och göra avtryck i sina lag. Det är kappt att man kan komma på någon som misslyckas numera. Undrar vad det är som är så speciellt med Holland och svenskar. Visserligen finns det många kulturella likheter mellan våra länder gällande språk, engelskakunskaper, landets storlek osv. Men de måste också gilla våra spelare speciellt. Det som är extra anmärkningsvärt är att det är många svenska offensiva spelare som fungerar i Eredivisie, inte den klassiska grovarbetaren eller mittbacken som vi tidigare decennier har exporterat till Europa.

Relaterat: Sportbladet

Doldis som inte får chansen

Henok Goitom blev proffs tidigt och det borde ju göra att hans chanser att få spela i landslaget ökar eftersom Lars-Roland i princip bara tar ut spelare som blivit proffs. Men Henok gick nog för tidigt och dessa spelare verkar inte alls få möjlighet att visa upp sig i landslaget. En plats i en USA- eller Asien-turné hade de ju kunnat bjuda på. Martin Olsson är en annan spelare i samma situation och det finns fler runt om i Europa om man skulle leta lite.

Relaterat: Sportbladet