torsdag 11 september 2008

Inte så dåligt ändå

Oj vad landslaget kritiseras i media. Jag kan inte hålla med om att all kritik är befogad. Visst fan var passningsspelet i första halvlek bedrövligt, duttigt och i fel riktning. Men att detta skulle vara den sämsta landskampen på många år som en del påstår tycker jag verkar tyda på viss minnesförlust. Titta tillbaka på en del kvalmatcher inför EM. Brrr... Nya spelsystemet skapar uppenbarligen viss osäkerhet i vissa situationer. Överlag blir spelet mer svängigt och motståndarna får fler chanser än vi är vana vid. Men vi skapar också betydligt fler chanser än vi gjort med 4-4-2.

Vi skulle INTE spelat 4-4-2 igår. Många verkar drömma om att Kim då skulle spelat centralt bredvid Daniel. Visst är det möjligt, men han skulle inte vara i närheten av motståndarnas straffområde särskilt ofta. På kanterna skulle vi ha beskedliga nybörjarna Holmén och Larsson. Ytterbackarna som vi drömmer om ska följa med upp i anfallen blir Micke Nilsson på vänstersidan och Stoor på höger. I bästa fall hade det blivit något inlägg från Stoor, i övrigt hade de inte lämnat egen planhalva. Henke hade fått jobba mer hemåt eftersom motståndet haft 5 man på mitten och därmed bidragit mindre till offensiven, mao hade han nog inte gjort två assist.

Med Chippen och Svensson tillbaka blir detta bättre. Med mer matchning bli det stabilare. Mot vissa lag ska vi nog dock spela 4-4-2 och jag blir inte förbannad om vi gör det mot Portugal, även om jag tror att Lars-Roland kan välja 3-5-2 för att inte ge bort allt bollinnehav och initiativ till portugiserna.

I grunden handlar detta om ett problem med kvalité i vårt landslag. Den saknas på våra kanter. Vi har inte ytterbackar som kan anfalla. De har en nyckelroll att spela i modern fotboll, men vi har inte något att ställa upp med. Vi har inte ens längre toppkvalité på yttermittfältet. Ljungberg ha slutat helt och Larsson är en duglig passningsspelare med precisa inlägg, men ingen kan ärligt påstå att den gulliga helyllepojken håller toppklass. Våra kanter är alltså väldigt svaga. Med 3-5-2 låter man den svagheten bli tydligare, men kan istället använda vår styrka i centrallinjen. Vi får tre mittbackar på planen som är starka i fasta situationer. Vi får möjlighet att låta Henke & Zlatan koncentrera sig helt på offensiven. Vi kan ha Kim och Anders på planen samtidigt, och dessutom ha Kim i en väldigt hög utgångsposition. Vi kan också till stor del förhindra att lag tar över det centrala mittfältet och etablerar starkt bollinnehav centralt på vår planhalva.

Effekten blir att matcherna svänger. Vi blir väldigt svaga på kantena, men när vi väl lyckas få upp bollen till Henke, Zlatan och Kim händer det helt plötsligt saker framåt också.

Det har blivit roligare att titta på landslaget igen! Det finns taktisk variation och det är inte längre lätt att förutse hur matchbilden kommer se ut. Spännande att möta Portugal snart. En ny typ av motståndare som vi kanske kommer att bemöta en en ny svensk taktik.

Relaterat: Sportbladet (Bank), Sportbladet, Sportbladet, DN (Grimlund), DN (Esk)

Inga kommentarer: